5.31.2010

Bra, bättre, bäst

Vaknade upp en timma för sent. Det är morgonen efter min mysiga inflyttningsfest! Pizza, ost, vin, guinness, chips, bilspel och Kejsarens nya stil.

Och vad konstigt det är att inse att efter flera veckor av irritation och arghet och allmäna otrevligheter, så mår man helt plötsligt bra igen när man har snälla människor över. Och inget är lika dåligt längre när man kan klaga tillsammans.

Så jag vaknar upp och känner att allt är ok ändå. I slutändan är allt ändå Laus fel, för hon är långt bort. Och ingen är liksom lika bäst som henne.

Men just nu är det åtminståne ganska bra.

<3

Syrén

Det börjar bli sommar nu och jag återhämtar mig efter kraftiga antiklimax. Jag har precis vant mig vid att allting går bra, och alternativet är då antingen att saker börjar gå ännu bättre eller att jag stannar upp, tar ett djupt andetag och väntar på att antiruset ska passera mig. Sen har jag en ny och fräsch punkt att börja från.

För att lyfta igen? Eller vad som nu faller mig i smaken. Just nu är jag otålig. Men jag vet ju att det går över.

5.27.2010

Lovely day

Cyklade hem i sommarnatten, som snarare är sommarkväll, med en lätt sorg i hjärtat. Som inte riktigt fick plats, på grund av så mycket annat. Undrar om den kommer att få plats där, imorgon kanske? Eller om den kommer att drunkna mellan jobb och förfester? Mellan radiomusik och trafikbuller?

Jag har gett upp att hitta knäpptysta ställen för att kunna lyssna till allt mitt hjärta har för sig. Har lärt mig att är det viktigt, så kommer det fram förr eller senare.

Ibland behöver man bara cykla lite med sorg i hjärtat.

5.26.2010

Up in the Morgans with Fishfood

Idag skulle Nick och jag ha en romantisk dag, to make up for the lack of time we've spent together lately. Vi började med att städa i 5 timmar, följt av att Nick spelade xbox i 2 timmar medan jag surfade facebook. Sedan ritade jag medan Nick spelade vidare på xboxen. Sedan va jag sur för att det va hans fel att vår dag va misslyckad.

He made up for it of course. Två paket choklad, Ben & Jerry's Fishfood, blommor (plockade vid vägkanten) och 4 filmer.

Här kommer omdömen på två av dessa filmer, för mer orkade vi inte me:


Did you hear about the Morgans?

Okej, var ska man börja. Hugh Grant? Check. Hugh Grant? Check. Hugh Grant? Hmm.. check. Kan inte förstå hur någon som verkar så fruktansvärt barnslig, opålitlig och slemmig kan underhålla mig så mycket i så många filmer, fast spela samma karaktär i varenda en av dem. Han är liksom helt ok.

Sarah Jessica Parker gör antagligen sin sämsta roll sedan... tja, listan är rätt kort. Sex and the city?

Annars helt ok film... men jag tror att enda anledningen jag tycker det är för att jag förväntade mig att den skulle vara kass. Den va rätt halvkass. Hälften av skämten var sorgliga försök. Och den andre hälften var från Hugh Grant.

Han är rätt bra asså.


Up in the air.

Måste få detta sagt fort: Natalie Keener (Anna Kendrick) är antagligen den SÄMSTA karaktären jag sett på film på väldigt väldigt länge. Oerhört irriterande, inte det minsta övertygande och bara kass från alla vinklar. Usch!

George Clooney gör en bra insats. Men likt Hugh Grant så verkar han inte spela roller som inte är en kopia av honom själv. Charmig, mystisk.

Storyn var helt okej. Första 70% kunde antagligen kortats ner till cirka hälften. De resterande 30% var bättre, men plot twisten är seriöst från förra seklet och var nästan en plot twist just för att man inte förväntade sig att de skulle använda en sådan billig twist.


That's all from me :D Over and out~~~

5.24.2010

Om stort och smått

Det är mina första lediga dagar efter uppsatsskrivandet, sommaren strålar ikapp med solen utomhus och vad gör jag? Sitter inne o kollar på koreanska dramaserier såklart! Fick ett litet återfall efter en fest hos en gammal barndomsvän där jag träffade både fullt med japaner och fullt med folk som trånar efter koreanska dramaskådisar. Även lite disneyallsång ingick. Nörden i mig blommar och mår bra. Koreanska dramaserier är min harlequin.

Lili! Dramacrazy.net, You're Beautiful. Men inget slår vår första kärlek såklart. Idag tänker jag på dig och mig och en madrass på taket med tiotusen stjärnor som täcke och hur jag sov men inte du. Jag tänker på hur vi hade mött en wannabe poet på ett fik innan dess och försökt förklara varför vi fortfarande gick på liseberg.

Vad finns där att förklara? På vissa ställen lyser det, helt enkelt. Och då går man dit.

Ingenting är villkorslöst

Allt är jobbigt. Alltid. För det finns alltid för mycket att göra och det är alltid något som är trasigt eller något som är borttappat eller något som bara inte är bra. Och man har alltid för lite tid; inte sömnig när man bör sova; slösade för mycket tid på Assassins Creed 2; middagen kanske inte blev bra. Man kanske glömde laga middag helt, för man inte va hungrig. Sen kan man inte sova för att man blir hungrig. Och sen så blir provresultatet bajs. Man glömde av handledarmötet. Ja, listan kan göras lång.

Och sen händer det jobbigaste av allt, och man vet inte riktigt hur man ska hantera det; Inget är jobbigt mer. Och vädret är bra; man har fått en ordentlig sovmorgon; kylen är full av god frukostmat; vädret är underbart; staden är underbar.

Men man har liksom inget att göra. Och det är rätt ensamt. När man liksom är själv. Och vem vill gå ut på äventyr då?

Saknar.

5.19.2010

Meow

Uppsatsen går sakta lite lite framåt och jag har haft lyckoforskning upp över öronen i tre dagar nu. I alla fall så verkar det som att är man glad så är man glad och det finns inte så mycket man kan göra åt det. Och alltså, man behöver inte vara rädd att det ska försvinna heller därför.

Annars har jag planterat solrosor och brytbönor och klättrat upp på mitt tak för första gången i år och druckit kaffe och fått p-bot och spelat brännboll mot tyskar och fotboll mot klassisar i Slottskogen.

5.18.2010

Genväg hem





5.17.2010

Tear things to pieces

Det är helt fascinerande hur till mig jag blir varje gång jag öppnar den här bloggen och så är det någon som har skrivit ett inlägg som inte är jag!! Delade bloggar är framtiden, det är bara så.

Idag har jag haft terminens sista seminarium och snart ska jag börja med ett arbete som kommer att ta forever och som jag absolut inte vill skriva så då tänkte jag att lite bloggande är på sin plats. Sen ska jag hjälpa min pappa att spika på en vägg. Och sen ska jag göra andra väldigt viktiga saker som inte har med att skriva arbete att göra.

Lyssna och lär: det är såhär man lyckas med livet.

5.16.2010

Fyrverkerier luktar prutt

Man ska vara konstnärlig. Det handlar liksom inte om att måla fina tavlor eller spela fin musik. Man får vara färgblind eller döv. Men man ska vara en livsnjutare. Jag tror jag har kommit fram till att det är jobbigt att kommunicera med människor som liksom inte tänker på det där övre planet. Jag hatar att vara den enda i rummet som drar paralleller mellan... tja, allt. Speciellt sådant som egentligen inte spelar någon roll. Eller ja, egentligen spelar de där parallellerna aldrig någon roll. Men de är kul. Jag hatar mig själv när jag får för mig att dela med mig av mina tankar i ett sådant rum. Det blir tomt på savannen när jag blivit... hörd?

Jag är som en svamp som suger in så mycket jag kan från runt omkring. Försöker suga in allt. Jag har fått för mig att det är hälsosamt, men när jag stöter på andra svampar som liksom är helt torra och... små... så fattar jag liksom inte vad som är problemet. Hur kan man leva sitt liv och bara skrapa allt på ytan? Gräv! DET SKA GÖRA ONT.

Och det ska spela roll så otroligt mycket till den grad att det inte spelar roll alls. Allt och inget ska spela roll. Jag vet inte hur annars jag ska förklara det, men det är så det är. Man ska gå på festen men veta när det är dags att åka hem igen.

Allt spelar roll. Kanske inte i det stora hela, men allt SPELAR roll. Och allt är viktigt. Och det är lilla som bygger det stora, och det stora måste liksom bry sig om det lilla och få det lilla att känna sig stort. Det är det stora lilla. Och det är det som jag bryr mig om och som alla bör bry sig om.

Man ska bry sig om det stora lilla!

My sisters keeper

Har precis tittat på My Sisters Keeper som handlar om en cancersjuk tjej och hennes syster som donerar en massa saker till henne. Den var väldigt sorglig, tårarna rann i takt med alla klyschor; från att man måste våga släppa taget till att det är viktigt att få åka till havet en sista gång när man inte har långt kvar att leva...

I går kväll var jag på inflyttningsfest på Kungshöjd. Jag dansade, smekte ballonger och hade långa samtal om hötappar och fjärilar, det var längesen jag njöt så mycket av en fest. Efter att ha vaknat (bara lite) bakis återhämtade jag mig med en lång promenad i skogen bland (ännu röda) blåbär och fortfarande vita vitsippor. Jag känner mig sällan så fantastiskt rik som när jag går i skogen. Jag tänkte passa på att nämna det nu när jag ändå varit så inne på klyschor idag.

Mysbombing!

Cake

Hej :D

Jag ar sa fruktansvart hostig. Tror jag hostar upp lungorna snart.

Igar kvall kande jag mig lite som en av de dar damerna i talt-klanningar i gamla viktorianska filmer. Det va valdigt mycket folk pa festen, engelskt folk, varav jag inte kande mer an kanske fem. How do you do? Your dress looks lovely. Sa fruktansvart torrt att jag nastan avled av vatskebrist. Men det va ratt kul annars for de hade mat och ett traditionellt irlandskt tvamansband som spelade pa en trumma (som hette baron) och pa en fiol (namn okant). Bildbevis pa facebook inom kort.

Idag ar alla bakis forutom jag som vanligt. Ska ivag till Ikea och kopa kuddar.

Over and out!

5.15.2010

Ghostball

Hej! :)

Just nu befinner jag mig i Kent hos Nicks parents. So excuse the limited alphabet... Har spenderat hela dagen i affarer. Nicks brors flickvan har sin examensfest idag och jag maste va fin. MISSION IMPOSSIBLE!? Vissa dagar ser man ut som en groda hur hart man an forsoker.

Men mina nya skor ser fina ut iaf.

Igar fick jag prinsessbehandling (Huvudmassage, hartvattning, harklippning och manikyr). Salongen jag var pa var jatte... serviceinriktad typ. De gjorde allt man ville och jag fick allt jag ville typ. Av nagon anledning kanner jag mig alltid olustig i sana situationer. Kanns inte ratt att ha folk som passar upp pa en av ingen riktig anledning. Is the water the right temprature for you? Can I get you anything to drink? Is everything alright? Is the water still the right temprature? Can I lick your shoes clean for you?

Sjalvklart ar jag inte meganojd med mitt har. Jag tror jag bad om en lugg, men frisoren lyckades overtyga mig att det inte va en bra ide och gav mig en tantfrisyr istallet. Hur detta ar en battre ide, I fail to see. Vagar man ga tillbaka och klaga?

Nu maste jag gora mig redo for festen. Varfor kanner jag mig for gammal for sant har? :( Det ar liksom inte lika kul om det inte ar Lau och jag i ett litet badrum med en maskara short och tva klanningar for mycket att valja pa.

Jag går så långt som vägarna räcker

Igår var det premiär på att sitta ute och äta! En excellent indisk grönsaksgryta som jag och Agnes lärde oss göra i Berlin höftades och till detta konsumerades det te, rödvin, libabröd, kaffe, ost och raw paj med hallon och banan. Kvällen avrundades med Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Rasmus samt Rasmus på luffen (min absoluta favorit!). Idag har jag pluggat och promenerat, och ska om ett par timmar ge mig ut i den småregniga natten. Over and out från Lau.

5.14.2010

We can't turn back time

Lyssnar just nu för tredje gången i rad på Circles: http://jensboberg.com/2010/05/circles/

"I would never have been broken into pieces
if our lives had never come to intertwine
but I would never leave my never-ending circles
if it wasn’t for the guidance of your shine"

Jag funderar mycket på det just nu. Jag har aldrig älskat och krossats i bitar. Jag har alltid älskat och haft kontroll. Flytt med vinden när åskan hotat. Jag längtar efter det samtidigt som det skrämmer mig vettlös: att inte bli älskad tillbaka. Att bli lämnad. Att stå där med hjärtat krossat till småbitar.

Men veta att det jag kände, det var på riktigt från början till slut. Och att jag vågade, och därför blir saker aldrig mer som förr.

5.13.2010

Art parts

Dear Lau,

Försökte skriva ett blogginlägg jättelänge. Men i slutändan bestämde jag mig för att dela med mig av lite konst jag hittade som gjorde min kväll :)

Enjoy.























































































Starstruck

En molnig men inte längre regnig vårdag i Göteborg och jag jobbar stenhårt på min lata profil - därför går jag upp sent idag. Dricker kaffe till frukost, läser om ålderism och får sedan ett ovanligt telefonsamtal. Det är från London det ringer, och det är Lili.

Vi Skype:ar i en och en halv timma innan jag sticker iväg på stan och på väg till bussen mellan yviga nyvakna björklöv inser jag att vår vänskap inte alls är så självklar som jag ofta har sett dem som. Jag menar, hur ofta händer det egentligen att två personer möts i ett så fullständigt samförstånd, från rensluckor och framåt?

För inte är vi så himla lika egentligen. Å ena sidan har vi henne, som har lämnat stad och land för London och konsten. Som har rötter i fyra länder, skriver brev på tvären och sover längre än jag. Och så har vi mig, som pluggar psykologi och vill in under huden på allt och som spelar spindelharpan när jag inte orkar mera.

Ändå blir det jämt så bra. Ändå händer det gång på gång att när jag når ut, så blir jag förstådd. Därför älskar jag den här bloggen innan jag ens riktigt vet vad den kommer att handla om. Kanske lite av allt det som skiljer sig mellan våra världar: regniga Göteborg och jättestora London. Eller allt det vi delar: tekoppar, tankar om tid och om människor och om borderline och om jordgubbar och allt däremellan.

Vad det än blir har jag en fantastisk känsla i magen. Jag har väntat på det här utan att veta. (Som det är med nästan alla bra saker i livet...)

LilipopLau

To whom it may concern,

Det är en molnig och antagligen smått regnig vårdag i London som jag inser att det har tagit mig åtta månader att lösa problemet. Problemet i fråga är distansen kanske. Eller latheten. Upptagenheten. Kanske lite av fanvartogtidenvägenheten och ojvaddetvalängesenvihördesheten. Huvudsaken är att problemet är löst. Tomheten ska ersättas med ord nu. Som alla ska få höra.

LilipopLau är en samling brev om allt mellan Big Ben och Feskekörkan. Här ventileras allt som hänt och allt som har förändrats. Nyheter. Men även allt som är precis likadant och alltid kommer att finnas där. Såsom dumheter och klokheter. Klokheter kommer det finnas mycket av här. Dumheter också antagligen.

Vissa saker förblir. Som LilipopLau till exempel. Det är det den här bloggen heter.

/L